37. Surah As-Saffat, Swedish Translation

och som med kraft driver bort [det onda]

och som läser högt [Guds] påminnelser!

Er Gud är förvisso den Ende Guden,

Herren över himlarna och jorden och allt som är däremellan och alla soluppgångars Herre.

Vi har smyckat den nedre himlen med stjärnor och stjärnskott,

ett skydd mot alla upproriska andar,

som inte skall lyssna till de högsta väsendenas [tal]. Därför drivs de bort [av stjärnskott] från alla håll -

obönhörligt utstötta - och deras straff skall vara utan ände.

Men den som snappar upp något [av den förbjudna kunskapen] skall förföljas av en flamma av eld som borrar sig igenom allt.

FRÅGA DEM, [Muhammad, som förnekar uppståndelsen] vad de anser ha varit den svårare uppgiften: att skapa dem - som Vi skapade av fast, formbar lera - eller [allt annat, himlarna och jorden och vad däremellan är,] som Vi har skapat.

Men när du häpnar [inför Guds skapelseunder], hånar de och gör narr av dig.

Och när de blir påminta, stämmer påminnelsen dem inte till eftertanke.

Och ser de ett [Guds] tecken, skämtar de om det

och säger: "Detta är uppenbarligen ingenting annat än trolldom!

Skulle vi efter döden, när vi blivit mull och murkna ben, återuppstå till nytt liv

Och kanske våra förfäder likaså?"

Säg: "Ja, helt visst, och ni kommer att förödmjukas."

Ett enda mäktigt rop skall ljuda, och de kommer att se [den nya verkligheten]

och jämra sig: "Vi är förlorade! Detta är Domens dag!"

[Och en röst hörs:] "Detta är Åtskillnadens dag [då de orättfärdiga skall skiljas från de rättfärdiga, en Dag] som ni påstod aldrig skulle komma!"

[Och Guds befallning ljuder:] "För samman de orättfärdiga och deras gelikar med dem som de tillbad

i Guds ställe, och visa dem vägen till helvetet

och låt dem göra halt [där]." [Då] skall de tillfrågas:

"Hur är det fatt med er? Ni hjälper ju inte varandra!"

Nej, den Dagen kommer de att ge upp sitt motstånd.

Men de närmar sig varandra och var och en försöker lägga över ansvaret [för sin synd] på en annan.

[De första] säger: "Det var ni som kom mot oss från höger."

[Och de andra] svarar: "Nej, ni var människor utan tro.

Vi hade alls ingen makt över er; tvärtom var ni egensinniga och påstridiga.

Vår Herres ord mot oss har nu gått i uppfyllelse och vi måste lida [vårt straff].

Vi ledde er på avvägar, men vi var [själva] vilseledda."

Ja, den Dagen skall de tillsammans lida samma straff.

Så behandlar Vi de obotfärdiga syndarna.

Varje gång de fick höra orden "det finns ingen gud utom Gud", kände de hur högmodet steg dem åt huvudet

[tills] de sade: "Skall vi överge våra gudar för en galen poets skull?"

Nej, han [är varken galen eller poet! Han är Vårt sändebud som] har kommit till dem med sanningen och med bekräftelse av [de tidigare] budbärarnas [budskap].

Ni skall sannerligen få utstå ett plågsamt straff,

men ni skall inte straffas för annat [eller mer] än vad ni gjorde.

Men Guds sanna tjänare,

skall förses med det som är förutbestämt [för dem]: -

alla frukter [som de har lust till] - och de skall visas stor heder

i lycksalighetens lustgårdar.

På högsäten [skall de sitta] vända mot varandra.

Och en skål skall bäras runt [med en dryck] från en ren källa,

vit [som mjölk] och vars fina smak hänför dem som dricker;

i den finns ingenting som grumlar tankeredan och den ger inget rus.

Och hos dem skall vara följeslagerskor med fagra ögon och blygt sänkt blick,

[sköna och orörda] som [strutsens i sanden] gömda ägg.

Och de [saliga] närmar sig varandra och frågar [om livet på jorden].

En av dem säger: "Jag hade en nära vän

som brukade fråga: 'Hör du verkligen till dem som tror

att vi, efter att ha dött och blivit mull och torra ben, skall föras fram för att rannsakas och dömas?'”