وَلَمَّا

دَخَلُواْ

مِنۡ

حَيۡثُ

أَمَرَهُمۡ

أَبُوهُم

مَّا

كَانَ

يُغۡنِي

عَنۡهُم

مِّنَ

ٱللَّهِ

مِن

شَيۡءٍ

إِلَّا

حَاجَةٗ

فِي

نَفۡسِ

يَعۡقُوبَ

قَضَىٰهَاۚ

وَإِنَّهُۥ

لَذُو

عِلۡمٖ

لِّمَا

عَلَّمۡنَٰهُ

وَلَٰكِنَّ

أَكۡثَرَ

ٱلنَّاسِ

لَا

يَعۡلَمُونَ

٦٨

Och när de gick in [i staden genom olika portar] så som deras fader hade uppmanat dem att göra, var de inte skyddade mot [det som Gud hade beslutat]. [Med sina ord ville Jakob] ingenting annat än stilla oron [för sönerna] i sitt hjärta; med den kunskap Vi skänkt honom insåg han klart [att Guds vilja alltid måste ske], men om detta är de flesta människor okunniga.