حَتَّىٰٓ

إِذَا

ٱسۡتَيۡـَٔسَ

ٱلرُّسُلُ

وَظَنُّوٓاْ

أَنَّهُمۡ

قَدۡ

كُذِبُواْ

جَآءَهُمۡ

نَصۡرُنَا

فَنُجِّيَ

مَن

نَّشَآءُۖ

وَلَا

يُرَدُّ

بَأۡسُنَا

عَنِ

ٱلۡقَوۡمِ

ٱلۡمُجۡرِمِينَ

١١٠

Till sist - när sändebuden hade gett upp hoppet om [att vinna sina landsmän för tron] och att [kunna tillbakavisa] anklagelserna för lögn - nådde dem Vår hjälp och de räddades som Vi ville rädda - men ingen kan hindra Vår straffande [vrede från] att slå ned på de obotfärdiga syndarna.