فَقَالَ
إِنِّيٓ
أَحۡبَبۡتُ
حُبَّ
ٱلۡخَيۡرِ
عَن
ذِكۡرِ
رَبِّي
حَتَّىٰ
تَوَارَتۡ
بِٱلۡحِجَابِ
٣٢
sade han: "Jag har fattat sådan kärlek till detta [jordiska] goda att jag glömmer [att åkalla] min Herre!" - [och medan hästarna travade förbi upprepade han detta] till dess de försvann bakom en slöja [av damm; och han befallde:]