وَاِذْ

قَالَ

مُوْسٰی

لِقَوْمِهٖ

یٰقَوْمِ

لِمَ

تُؤْذُوْنَنِیْ

وَقَدْ

تَّعْلَمُوْنَ

اَنِّیْ

رَسُوْلُ

اللّٰهِ

اِلَیْكُمْ ؕ

فَلَمَّا

زَاغُوْۤا

اَزَاغَ

اللّٰهُ

قُلُوْبَهُمْ ؕ

وَاللّٰهُ

لَا

یَهْدِی

الْقَوْمَ

الْفٰسِقِیْنَ

۟

[Minns] Moses, som talade till sitt folk och sade: "Varför orsakar ni mig sorg och bekymmer, fastän ni vet att jag är sänd till er av Gud?" Men när de [ändå] vek av [från den raka vägen], stämplade Gud deras hjärtan med avvikelsens stämpel; Gud leder inte dem som förhärdar sig i trots.