وَاِذَاۤ

اَذَقْنَا

النَّاسَ

رَحْمَةً

فَرِحُوْا

بِهَا ؕ

وَاِنْ

تُصِبْهُمْ

سَیِّئَةٌ

بِمَا

قَدَّمَتْ

اَیْدِیْهِمْ

اِذَا

هُمْ

یَقْنَطُوْنَ

۟

När Vi visar människorna Vår nåd gläds de åt detta; men när de drabbas av ett ont som är följden av deras egna handlingar, förlorar de allt hopp.