23. Surah Al-Mu'minun, Swedish Translation

de som ber med ödmjukt sinne,

som drar sig undan när de hör lättsinnigt tal,

som gör en insats för hjälpen till de behövande,

som håller sina begär i styr

[och inte ger fritt utlopp åt sin lust] med någon annan än sina hustrur eller dem som de rättmätigt besitter - inget klander kan då riktas mot dem,

men de som går längre är syndare -

och som troget fullgör sina förtroendeuppdrag och uppfyller sina löften

och som slår vakt om bönen.

De är arvtagarna,

som skall ta paradiset i arv och där skall förbli till evig tid.

VI HAR skapat människan av finaste lera;

därefter lämnar Vi henne som en droppe säd i [skötets] fasta förvar.

Därefter skapar Vi av droppen en grodd som sätter sig fast och av grodden en klump och i klumpen skapar Vi ben och dessa ben klär Vi med kött; därefter låter Vi henne stiga fram som en ny skapelse. Välsignad vare Gud, den bäste Formgivaren!

En gång måste ni dö,

och därefter skall ni väckas till nytt liv på Uppståndelsens dag.

Över er har Vi skapat sju himlar; Vi upphör inte att vårda Oss om skapelsen.

Och Vi sänder regn från skyn i rätt avvägda mängder och låter det samlas i jorden, men Vi har också makt att hålla det tillbaka.

Och med [regnet] låter Vi palmlundar och vingårdar grönska för er räkning, som ger er riklig frukt som ni får äta av,

och ett träd som är från [trakten kring] berget Sinai, [vars frukt] innehåller olja och förhöjer smaken på er föda.

Även den boskap [som Gud har skapat] påminner er [om Våra omsorger]: det är Vi som ger er att dricka den [mjölk] som uppstår i deras buk, och de är också [på andra sätt] till stor nytta för er; ni äter deras kött

och de bär er, liksom skeppen, på era färder.

OCH VI sände Noa till hans folk och han sade: "Dyrka Gud, mitt folk - ni har ingen annan gud än Honom! Skall ni då inte frukta Honom?"

Men de äldste, de bland hans folk som förnekade sanningen, sade [till varandra]: "Denne man är bara en människa som vi, men han vill ta befälet över oss. Om Gud ville [sända ett budskap till oss], skulle Han sända änglar. Vi har aldrig hört att något liknande skulle ha förekommit bland våra förfäder i äldre tid.

Han är en man besatt av andar; men låt oss vänta en tid och se [om det kanske händer honom något]!"

[Noa] bad: "Herre, kom till min hjälp! De anser mig vara en lögnare!"

Då gav Vi honom genom uppenbarelse uppdraget: "Bygg - under Vår uppsyn och Vår ledning - den ark [som skall bli din och de dinas räddning]. När Vi ger Vår befallning och vattenmassorna forsar fram över jorden, för då ombord ett par av varje [djurslag], hanne och hona, samt din familj utom den över vilken domen redan har fallit; men tala inte till Mig till förmån för de orättfärdiga - de skall [alla] dö i vågorna!"

Och när du och de som är med dig har gått ombord på arken skall du säga: "Låt oss lova och prisa Gud, som har räddat oss från dessa orättfärdiga människor!"

Och säg: "Herre! Låt mig med Din välsignelse [till sist] nå land! Ingen kan leda människorna till deras bestämmelse som Du!"

I detta ligger helt visst budskap [till de klarsynta]; Vi sätter [ständigt människorna] på prov.

EFTER DETTA lät Vi ett nytt släkte stiga fram;

och Vi sände [Vårt] sändebud till dem, [en] av deras egna, [med budskapet:] "Dyrka Gud - ni har ingen annan gud än Honom! Skall ni då inte frukta Honom?"

Men folkets äldste, de som förnekade sanningen och inte trodde på mötet [med Gud] efter döden och som förvekligats av det utsvävande liv som Vi hade låtit dem föra, sade [till folket]: "Denne är ingenting annat än en människa som ni själva; han äter samma föda som ni och dricker vad ni dricker.

Om ni följer en alldeles vanlig människa, er like, är det helt säkert ni som förlorar!

Lovar han er inte att ni efter att ha dött och förvandlats till mull och torra ben skall uppstå [till nytt liv]

Vad han lovar er är orimligheter!

Livet, det är livet i denna värld; som vi lever så dör vi och vi kommer inte att uppväckas till nytt liv!

Han är bara en man som sätter ihop lögner om Gud och Vi tror inte på honom!"

[Och han] bad: "Herre, hjälp mig! De kallar mig lögnare!"

Och [Gud] svarade: "Det skall inte dröja länge innan de grips av ånger."

Och en dag genljöd över dem dånet [av Vårt straff], rättvist och nödvändigt, och Vi [sopade bort] dem som torra agnar. Och så var det ute med dessa orättfärdiga människor!

DÄREFTER lät Vi nya släkten stiga fram;

- inget folk kan vare sig förkorta eller förlänga den för dem [utsatta] fristen.

Och Vi sände det ena sändebudet efter det andra; var gång den utsände kom till sitt folk, beskylldes han för lögn. Och dessa släkten förintades, det ena efter det andra, men Vi lät berättelserna om dem fortleva [som lärdom för eftervärlden] - så var det ute med dessa människor som inte ville tro!

DÄREFTER sände Vi Moses och hans broder Aron med Våra budskap och ett klart bevis på [deras] myndighet

till Farao och hans stormän. Men de uppträdde högmodigt - de var sådana som går hårt fram mot andra.