وَيَدۡعُ

ٱلۡإِنسَٰنُ

بِٱلشَّرِّ

دُعَآءَهُۥ

بِٱلۡخَيۡرِۖ

وَكَانَ

ٱلۡإِنسَٰنُ

عَجُولٗا

١١

Människan ber om det onda liksom hon ber om det goda, eftersom hon är benägen att förhasta sig.