44. Surah Ad-Dukhan, Swedish Translation

VID SKRIFTEN, som är klar i sig själv och som klart framställer sanningen!

Dess uppenbarelse [inleddes] under en välsignad natt - Vi har aldrig upphört att varna [människorna] -

[en natt] då varje fråga formulerades med fasthet och precision

Detta är en nåd från din Herre, Han som hör allt, vet allt,

Herren över himlarna och jorden och allt som finns däremellan; [detta vet ni] om ni [hör till dem som] strävar efter inre visshet!

Ingen gud finns utom Han, som skänker liv och skänker död; er Herre och era förfäders Herre.

Men de tvivlar och skämtar bort [frågans allvar].

VÄNTA på den Dag då himlen kommer att [skymmas av] en klart synlig, tät rök

som sveper in människorna; [och de skall ropa och klaga:] "Vilket straff, vilken plåga!

Herre, låt oss slippa ifrån [detta] straff, Vi tror på Dig!"

Men varifrån skall den påminnelse komma som påverkar dem? Ett sändebud har ju kommit till dem och klart framfört sitt budskap;

då vände de honom ryggen med orden: "[Denne] galning har lärts upp [av andra]!"

Vi skall skjuta upp straffet en liten tid, men ni kommer att återfalla [i synd].

Dock, den dag då Vårt dråpslag faller med fruktansvärd kraft, skall Vi utkräva [full] vedergällning [av er alla]!

LÅNGT före deras tid lät Vi Faraos folk utstå en hård prövning; en ädel budbärare kom till dem och sade:

"Överlämna Guds tjänare till mig! Jag är [Guds] sändebud [utsänd] till er och ni kan lita på mig.

Uppres er inte mot Gud! Jag kommer till er med ett klart bevis på min myndighet,

och jag ber min Herre och er Herre om skydd mot det onda som ni vill tillfoga mig.

Om ni inte tror mig, håll er då ifrån mig!"

[När Moses såg deras omedgörlighet] bad han till sin Herre [och sade]: "Dessa [människor] är djupt sjunkna i synd!"

Och [Gud befallde honom]: "De kommer att förfölja er; bege dig därför i väg med Mina tjänare under natten!

Och lämna havet stilla och kluvet bakom er; där skall [den förföljande] armén dränkas!"

Hur många trädgårdar, [vattnade av] källor, måste de inte överge,

och [vajande] sädesfält och ståtliga palats -

och de lyckliga och ombonade liv som hade varit deras!

Så [blev deras öde]! Och Vi lät andra ärva det [som de lämnade efter sig].

Men himlen och jorden fällde inga tårar över dem och de gavs ingen frist.

Så räddade Vi Israels barn från det förnedrande straffarbete

som Farao [lade på dem] - han var en förtryckare som gick till de värsta överdrifter. -

Ja, med [Vår] kunskap utvalde Vi dem [och satte dem] högre än jordens alla folk

och Vi gav dem tecken [på Vår nåd] vars klara innebörd var att de sattes på prov.

Dessa [nutida förnekare] säger:

"Vi skall dö denna första och enda gång och vi skall inte uppstå till nytt liv.

Men låt våra förfäder stå upp [och vittna] om det ni säger är sant."

Är de bättre än Tubba`s folk och deras föregångare som Vi lät gå under, förlorade som de var i sin synd?

Vi har inte skapat himlarna och jorden och allt som finns däremellan för Vårt nöjes skull;

nej, Vi har inte skapat dem utan en plan och ett syfte, men de flesta [människor] inser det inte.

ÅTSKILLNADENS dag [då de orättfärdiga skall skiljas från de rättfärdiga] är den utsatta tiden, då alla [skall samlas åter];

den Dag då vännen inte kan ingripa till förmån för sin vän och ingen kan få hjälp

utom den som Gud förbarmar Sig över; Han är den Allsmäktige, den Barmhärtige.

Det träd i vars frukt är död,

skall låta den hårdnackade förnekaren smaka sin frukt;

och den skall sjuda som smält koppar i hans inälvor,

sjuda som skållhett vatten.

[Och ett rop skall höjas:] "Grip honom och släpa honom rakt in i lågornas mitt;

häll sedan kokhett vatten över hans huvud som en [ytterligare] plåga.

Pröva på [detta straff], du som [på jorden] var den mäktige, den förnäme!

Det var detta som ni [alla] tvivlade på!"

Men de som fruktade Gud skall då [få njuta] i trygghet,

av [grönskande] lustgårdar och [porlande] källor,